"Ibland måste kvinnor hålla sig lugna och göra som mannen säger. Jag förstår att norska män hellre vill ha ryska och thailänska fruar. De gillar åtminstone sex och är bra på att laga mat" Sa sager norska debattoren Hanne Nabintu Herland vid ett valupptaktmote. "Norska kvinnor ställer för många krav på mannen, men inte på sig själva. Andra kulturer är bättre på att lära upp kvinnorna till att tillfredsställa mannen sexuellt. Mannen behöver sex och kvinnan borde vara hängiven att tillfredsställa mannen" säger hon. Hur kan man fa uttrycka sig sa? Skulle nagon stalla sig upp och saga att alla svarta manniskor borde stada gatorna skulle denne bli kallad rasist (helt ratt) men om nagon sager att kvinnan ska lyda order fran mannen och vara hemma och laga mat och tillfredsatalla mannen (i stort satt bli hans slav) ar det helt ok? Ar det inte nastan hets mot folkgrupp som det sa fint heter i Sverige?
Pa min tidigare blogg skrev jag ett langt inlagg om min kollega som lyckades gora mig rod i ansiktet av ilska hennes forsta vecka pa min avdelning. Jag fick en hel del kommentarer pa den bloggen att jag var rasistisk sa jag tog bort inlagget, men ni ska anda fa en kort sammantfattning av vad som hande; sa fort nya tjejen horde att jag var fran Sverige kollade hon snett och sorgset pa mig och sa att det var synd om skandinaviska tjejer. Oforstaende fragade jag henne vad hon menade och for att gora henens langa diskussion kort sa menade hon att vara foraldrar slanger ut deras dottrar ur sina bon precis som faglar och sa far man falla eller flyga bast man vill. Mycket battre var det dar hon kommer ifran (Pakistan) dar hennes foraldrar ser till att hon far en bra man som kan forsorja henne och ge henne ett bra liv. Mitt svar blev kort och gott att jag kan fixa ett bra liv til mig sjalv! Da kollar hon pa mig som om jag vore dum i huvudet och klacker ur sig "Maria, you have to understand that women are born to serve men..." Min foljfraga blev da varfor hon jobbar hos oss, borde inte hennes man forsolja henne...? Da borjade hon grata och jag fick mig en utskallning fran var davarande chef.
For att lugna mig sjalv forsokte jag intala mig sjalv att det var henne det var synd om. Idag, mer an ett ar senare inser jag att hon ar lycklig pa sitt satt och jag pa mitt sa allt ar frid och frojd men det tog mig laang tid at acceptera hur hon kan leva som hon gor och jag kan fortfarande irritera mig nar vissa diskussioner kommer upp. Jag har ocksa insett att en av mina svagheter ar att jag ibland har svart att acceptera andra som de ar.
Jag tycker alla ska fa valja att leva sina liv som de sjalva vill. Vill en kvinna vara hemmafru eller en man "hemma-man" sa ar det val upp till dem. Det jag tycker ar fel ar nar nagot visst forvantas av en bara for att man ar just kvinna eller man. Alla har vi olika intressen och vill leva vara liv pa olika satt och det ska andra kunna acceptera.
xoxo
Tidak ada komentar:
Posting Komentar