Bade pa diverse bloggar och i diskusioner med vanner har det pa senaste tiden pratats mycket om karriar, pengar, jamnstaldhet och visioner. Pa tok for manga jag kanner ar inte nojda med vad de gor med sina liv for tillfallet och det ar ofta pa grund av jobben. Allt fler blir arbetslosa och andra vantrivs pa sina jobb men tack vare de daliga tiderna stannar de anda kvar.
Vad vill vi gora med vara liv? Alla har vi drommar och visioner om vart vi vill se oss sjalva i framtiden. Jag ar sjalv en av dem som kanner mig redo att ga vidare. Jag har trots en ganska enkel tjanst lart mig jattemycket och utvecklats enormt pa det foretag jag ar just nu. Jag har mangder med otroligt duktiga och professionella karriarsmanniskor omkring mig och nagra av dem har blivit som sma forebilder for mig. Framfor allt en, min hogst chef som ar en 31arig kvinna. Hon har jobbat pa foretaget i manga ar och har jobbat sig fran botten upp till toppen. Hon ar aven gift och har barn. Fick hora att hennes man ar chef pa ett annat foretag har i trakterna och att de bada jobbar valdigt mycket. Anda ar min chef (eg min chefs chef!) ledig varje onsdag for att vara med sin dotter och hennes man ar ledig varje mandag och halva fredagarna for att vara med dottern. Resten av tiden gar flickan pa dagis eller ar med sina mor/farforaldrar. Hur lyckas man ha en valmaende familj nar bada foraldrarna ar i mitten av sina karriarer? Uppenbarigen gar det och det tycker jag ar fantastiskt och darfor ser jag upp till den chefen.
Da kommer jag till poangen av det har blogginlagget. Vi pratar mycket om att vi vill ha ett jamnstallt samhalle. Jag star som tidigare sagt sjalvklart for samma rattigheter och loner for samma jobb, oavsett kon. Jobbet ska ges till den mest lamplige och kunnige inom jobbet och lonen ska sattas darefter. Dock kan jag helt klart se en skillnad mellan manga kvinnor och mans visioner. De flesta (inte alla) av mina tjejkompisar soker jobb inom nagot de tycker om, de vill ha ett jobb dar de trivs med sina arbetsuppgifter och kollegor, visst vill de tjana pengar men fokus ligger anda inte i lonen. Daremot ar det manga killar som istallet for att bry sig om sjalva jobbet satsar pa att na pengar och makt. Det ar val da givet att de da far mer pengar och makt?
Om jag ska lanka till Erika's blogginlagg (läsvart inlagg!) om killar som betalar for sina tjejer sa vet de flesta som kanner mig att jag inte heller vill bli "kopt" av en man. Jag tar inte heller emot drinkar av frammande killar och skrattar at de tjejer som star och kråmar sig i baren for att fa lite gratisdrinkar. Jag irriterar mig som fan (ursakta uttrycket) pa de vanner som kommer tomhanta till fester och som bedjar/begar att andra ska betala for dem hela tiden. Bland mina vanner (de flesta) betalar vi sakert olika mycket olika ganger men i langden finns det en rattvisa.
Men jag tycker att man i en relation (i alla fall om man varit ihop lange och valt att bo ihop) ska kunna dela pa sina tillgangar. Tjanar den ene mer tycker jag inte alls det ar fel om denne betalar mer i hyra eller lagger en extraslant for en lyckad semester tillsammans. Jag tycker helt enkelt det ar upp till de tva personerna i den relationen att hantera sin ekonomi pa ett satt som funkar for dem bada. Jag kallar inte det att bli "kopt" av sin partner utan ser det mer som ett friskt forhallande dar bada parter kan ge och ta, vilket jag ser som en grundpelare i en relation.
xoxo
Tidak ada komentar:
Posting Komentar